Lady Lemiz

Intressant hur samma situation kan kännas så annorlunda på två olika platser. När jag är hem-borta känns det skönt att vara ensam och jag trivs med det. Men här känner jag mig oftast bara ensam när jag är själv. Tycker det är konstigt på något vis då jag egentligen tycker om att vara ifred. Samtidigt som jag uppskattar att få vara ifred gillar jag att vara med människor, för det är sådan jag är egentligen, social.

 

En annan sak som jag har märkt skiljer sig från plats till plats är alkoholvanan och -hetsen. Där kan jag vara nykter och party, och ingen tycker det är något konstigt med det, fast det beror nog lite på vilka jag är med. Det är väl några där som tycker att det hör till vår kultur att dricka för att kunna vara social och gör man inte det så är man "tråkig", typ. Jag är ändå rätt van med hur folket där fungerar, så det är lugnt. Visst händer det att det dricks där också, oftast på krogen med en drink i vardera hand och några shottar på sidan av, men ändå.

 

Här är det som att det på något vis inte fungerar att inte dricka. Jag tror studentkulturen börjar nå fram, trots det är det ändå som att det är mer accepterat här att inte dricka, ingen som hetsar, ingen som uttrycker misstycke. Jag förstår inte. Några veckor till och från då jag brukar roa mig med att inte dricka, även om jag är en van icke drickare så är det svårt. Livet här är så annorlunda på något vis. Det faktum att det finns förfestställe, pub, nattklubb och efterfestställe (ibland även efter-efterfest) här inom femtiosju meters radie gör inte det hela bättre direkt.

Det finns hopp för mänskligheten trots allt.

Härom dagen när min cyckel var dum, var det faktiskt en välklädd tjej som stannade och frågade om hon kunde hjälpa till med något. Blev rätt förvånad må jag säga, men tackade ändå nej för jag visste inte helt hur hon skulle kunna hjälpa. Blev glad för stunden. Ni vet hur det är, när man har ont om tid ska allting trilskas.

 

Idag när jag var till butiken och handlade och packade ner allting och gick ut. Hann halvvägs genom parkeringen när en människa kom fram till mig och sa att kassörskan hade ropat efter mig att jag hade glömt varor. Går in igen och ser att det inte var mina. Tur det för mina kassar var överfulla. Höll på att svimma på vägen hem bärandes övertunga kassar i det tydligen övervarma vädret. Blää. Fast jag nog är glad.

 

Nu mat och sedan supersnabb "jag-får håll"-dusch.

Bra att allt såg bra ut. Perfekt om vi ska citera. Dock såg det inte helt bra ut från mitt håll då det stod en dörr där. När som helst hur som helst skulle någon ha kunnat komma in mitt i. Inte okey.

 

Förundras över hur lättroad jag är. Har läst samma texter igen. Flera inlägg som jag inte kände igen, trodde jag läst alla. Varav ett av inläggen föll mig i humöret. Skrattade högt. Haha, ungefär så, fast bättre.

 

Vädret idag. Regnar mycket fast litet, på något vis. Svårförklarat. Jag har faktiskt två paraplyn, varav inget används, så om du vill ha det ena så kan du säkert få det. Tänkte eftersom du ofta pratar om ditt försvunna paraply.

 

Angående något tidigare inlägg. Några bra låtar och några mindre bra låtar gick vidare. Förhandstippningen vann och min favorit kom på topp fem. Nu försöker jag bara komma på vad "artisterna" hette, står inte land.

 

Ska försöka komma på någon handling i mitt skrivande, för oftast är det mest bara massa svamlande. Kanske alfabetesfunderingen, annars använda avancerad allitterations applicering,

 

Skyndade genom duschen och stresskörde till staden.

Hann.

Börjar dock bli sjukt hungrig nu.

Dags att äta.

Hejdå.

Blev mat och powershopping.

Tiderna klaffade och hem kom jag också.

Att "svepa" kaffe var varken gott eller föredragsgillt.

 

Vaknade som folk till slut efter den märkliga drömmen. Hamnade i samtal i tre timmar. Riktig mysig början och avslut på morgonen och samtalet. Dock hann kl bli så där mycket igen pga samtalet, men bestämde mig till slut att det inte gjorde någonting. Såg en film som var bättre än förväntat, sen att förväntningarna kanske inte var så höga är en helt annan sak. For till stan än en gång och träffade en kompis som jag inte sett sen mars. Jättekul att ses igen och oj så mätta vi blev av de där pizzorna och goda var de också.

Såg på inför pratprogrammet och esc semifinal ett. Helt blandat resultat. Den låten som kändes bra tidigare lät inte alls lika självsäker nu. Min favorit gick vidare åtminstone. Hoppas på bättre resultat och låtar på torsdag.

Bilplanen för dagen blev som vanligt inte genomförd för jag sov mycket hellre än att göra något. Tog mig till slut in till stan. Snodde med mig en kompis till matstället och butiken och hem. Hon uppskattade snoendet. Spelade lite spel och åt lite mer av allt. Skjutsade tillbaks henne hem till sig och for än en gång hem till mig.

Astrött, kanske inte så konstigt med alla sentidiga nätter. Somnade konstigt som ledde till weirdigaste drömmen. Två som nuförtiden är randoms dök upp, den ena slogs med mig för sin läskflaska (eller vad det nu var för dryck) och den andra höll på att bli innebränd i huset/rummet som hörde till det utanföret där "jag bråkade om en läsk". En tredje random dök upp och trodde inte för femöre på att det verkligen var över. Denna tyckte inte "slagsmålet" såg ut som "att det var över". Svårt att försöka förstå handlingen i denna. Fast den ena randoms kom på tal i onsdags under festligheternas lek (meaning: sanning eller konsekvens), så det var väl inte fullt så konstigt att denne dök upp. Sjukt jobbigt, vaknade feeling weird and somewhat sad.

Lördag 11/5-13

Trött efter föregående kvällsnatts körande bestämdes att inget skulle ske. Satt hemma hela dagen kvällen natten och såg på film istället. Lagom entusiastiskt och kreativt.

 

Söndag 12/5-13

Efter alla filmer hade man börjat vakna till igen. Typiskt. Roade sig med att läsa igenom gamla konversationer och överanalysera överanalyseringarna som sammanfattades i en lista som blev längre än förväntat faktiskt. Kanske människan är god trots allt. Insåg dock till förskräckelse att fasen har pågått på tok för länge. Fruktansvärt. Should let go and move on, really need to too. Nu får det verkligen vara nog.

Anyhow. Sen var det sovdags. Vaknade och gick ner någon gång sent. Lyckades faktiskt ta mig ut. Spelade mölkky och dart, jag var bäst på det ena och min syster fick "handikapp-hjälp". Biltvättarfunderingar. På det såg vi sen en kon av filmen, mellanpaus för inför esc, därefter den andra konen, plus ännu en film till.

 

Explanation two for one.

"Hennes tankar vandrar omkring. Känslan av äventyr blev lite uppfyllda genom testandet av de andra två bilarna. Den ena hade grymmaste ljud- och ljusanläggningen, den andra hade fin klädsel och kunde köra snabbt. Detta var hennes nattliga helgsysselsättning. Dagen däremot var fylld med solsken och människor, lite shoppande av diverse slag, men mest bara långsittarfika. Förundrad av sina inköp bestämde hon sig för att ta sig in till stan en sväng, men kläderna vann föga förundringar från främlingen."

"Flickans överanalytiska förmåga har legat på helspänn hela dagen, medan hon lyssnat på musiken som föreslagits. Alla låtar tycks handla om ungefär samma sak, vilket leder till att allt tyder på det. Känslan återspeglas i låtarna på ett besynnerligt vis att hon nästan blir mörkrädd, något hon inte roat sig med på många många år. Hon minns än idag vad som sades under hennes barndom, som fick henne att inse att det inte var någon idé att vara rädd för det man inte kan se. Långt många år senare förstod hon att det man inte ser finns inte, åtminstone enligt talesättet i folkmun. Ibland undrar hon ändock vari logiken i det synsättet ligger, bara för att man inte ser något betyder det inte att det inte kan finnas farlighet däribland. Hon försöker alltid se allt från den förnuftiga sidan, men det slutar oftast med att det känns alldagligt och tråkigt, så hon har under senaste tiden börjat fundera på hur man kan omvandla det till en äventyrligare tillvaro. Hennes omvandlingsstruktur verkar inte verka, inte helt fungera. Trots det ser det ändå ljust ut i hennes tankar. Om inte underbara spöregnsoväder dyker upp för hennes inre, vill säga, som mörka moln som snabbt hopar sig, det enda som då bryter igenom är blixtarnas mångfald med åskan mullrande tätt efter. En viss känsla av spänning infinner sig lugnande. Fantastiska fascinerande fenomen förvandlar, förverkligar förändringarnas förväntningar."

"Tankarna kommer och tankarna går, men den underliga känslan består. Dagdrömmarna når aldrig sitt slut. Hon ser sig flyga fjärran vindar bort, till varmare länder och soligare stränder. En värld där sommaren alltid är sorgfri och dagarna går att leva till fullo, utan något som hindrar henne, håller henne tillbaka. Hennes tankar snurrar på högfart som vanligt. Drömmarna om charmiga prinsar gör hennes dagdrömmar levande. Tiden bara flyger fram där hon sitter nedsjunken i sina dagdrömmars värld. Det knackar på dörren, det ringer på telefonen, inget märker hon, inget hör hon. Plötsligt känner hon ett par händer på sina axlar och hon rycker till, nästintill trillar av stolen. Utan förvarning står han där hos henne, tätt intill, igen. Hon skäller på honom att han borde ha hört av sig. Han svarar urskuldande att han har ringt flera ggr och även knackat på dörren i flera minuter. Generad vänder hon bort blicken, bort mot fönstret, ut mot regnet som fortsättningsvis öser ner. Hennes underliga känsla av förlägenhet rinner sakta av henne, långsamt, som att tiden plötsligt stod stilla. Hon försöker ta sig tillbaka till nutidens tillvaro och känner hur den andra världen bleknar bort i takt med regnets smatter mot fönsterbläcket."

"Flickvännen går ensam längs vägen och funderar. Funderar på vad pojkvännen hennes sa igår. Var tankarna hans om henne verkligen så låga? Var det verkligen så tydligt? Känslan som ofta brukade hänga sig kvar gjorde sig påmind. Varför kunde hon inte bara släppa det? Tänka på något annat, eller bara helt sluta tänka på det. Överanalysering var hennes fall. Hon hade svårt att släppa det som hänt. Hon tittar upp från sina tankar. Där står han, killen som hon så ofta tänkt sig i slowmotion. Vad var det med honom som hade sådan lockande dragningskraft? När hade det börjat och varför hade hon låtit det fortsätta, låtit honom ha den påverkan. Till det yttre var det inget speciellt med honom, tänkte hon i ett försök att återgå till sitt filosoferande, ett försök att inte fångas av hans blick. Försent. Hans djupa blick hade redan fångat henne långt innan hon ens noterat hans närvaro. Det var den som hade avbrutit hennes tankar från första början, hon visste bara inte om det. Det var något med honom som var så trollbindande, det både skrämde och fascinerade henne. Känslan gick inte att förneka, hur mycket de än ville försöka så fanns den ändå där. Hon visste att vad som än hände skulle han aldrig medge att den fanns där, men hon visste att han kände den också."

"En kille och en tjej står och pratar om en annan tjej. Killen berättar att med den här andra tjejen gick allting i en positiv slowmotion, som att det fanns en viss kemisk koppling, att tiden stannade när de var med varandra. Han tittar upp och där står den andra tjejen. Tjejen han pratar med bestämmer sig för att gå över till den andra tjejen och fråga henne om det killen just berättat. Hon säger: 'Stämmer det att ni setts till och från under hösten och upplevelsen har varit som sådan?' Den andra tjejen blir helt paff och undrar vem är den här tjejen egentligen, som bara kommer fram och frågar en sådan sak. Hon blånekar det hela för hennes pojkvän står alldeles bredvid. Tjejen säger: 'Jaha, så det är han som fantiserat ihop en verklighet nu igen'. Pojkvännen: 'Det kan hon väl visst ha varit, jag har inte varit med henne hela tiden', säger han om sin egen flickvän. Flickvännen tittar upp och ser den andra killen. Han står där borta alldeles ensam. Hans glädje som hon så många ggr tidigare sett och känt lyser inte längre igenom. Ville han verkligen det eller var det pga omständigheterna? Vem är den här tjejen och varför är hon så nyfiken över deras historia? Nyfiken, samtidigt som hon verkar på något vis ledsen och nedstämd. Flickvännen försöker att inte oroa sig, inte ta åt sig av den förändrade sinnesstämningen, men den förvirrade känslan finns fortfarande kvar. Hennes omtänksamhet är svår att ta miste på, men ibland blir den för mycket, går överstyr. Att alltid vara den som bryr sig, utan att få något tillbaka, tär på hennes krafter. Hon förstår inte varför hon helt enkelt inte bara kan släppa de sorgsnas känslor, måste hon alltid ta åt sig av alla sinnesförändringar och vända de mot sig själv, som att hon var orsaken till allt ont."

Om en del tankar bara skulle kunna gå upp i rök, poff, borta, försvunna.

Men vad skulle då bli kvar av en, är det inte just de där tankarna som gör oss till de vi är?

Utan skulle vi inte längre vara speciella, eller?

En del funderingar vandrar ibland långväga bort, in på avvikande irrspår.

Frågan är måste det verkligen vara något negativt?

Tänk om man som person är fundersamt filosofisk, då är sidotankarna personlighet.

I tydligare dager framkommer allt plötsligt helt annorlunda.

Kommentarerna har inte längre någon betydelse, även om det var så det en gång startade.

 

Fredag tjugosjätte april fick jag schemat för hela sommaren. Mycket bra. Shoppade lite felaktiga slangar också. Mindre bra. Blev en sväng via Bryggan i vanlig fredagsordning och därefter vidare till Strömpis. Gick troligen hem och mellanlandade på max. Via Publicum en snabb sväng och därefter hem-vägs-promenads-sällskap.

 

Lördag tjugosjunde april. Grillning på Kotten. Mycket gott och gemytligt. Fick ett gott skratt åt koppelidéen. Spelade spel och hade trevligt. Gick hem bytte kläder och for med trevliga sällskapet till Strömpis en dyr sväng. Käkade på Burger King där hamburgare var gott. Väl hemma startades bastun och vi blev några stycken som bastade en stund. Var riktigt gôtt. Slutade på efterhäng och sängdags blev först sex halv sju.

 

Tisdag trettionde april blev en rätt seg dag. Mycket omkring farande. Stads ärendet som bara skulle vara snabbt tog tre timmar, men då blev det extra ärenden också. Lagade potatissallad och sen dök det upp folk. Cyklade (fast enligt ljudet borde det stavas med ck) till stan, insåg att det var lång kö så for hem igen. Några folk gick när vi kom hem igen. Hängde hemma och hade mys under täcket. Mysvännerna gick hem och de andra två till en annan fest. Drog till staden igen, där jag hittade några trevliga människor. Hängde med dom hos henne några timmar. Hamnade på en efterfest hos glada människor väl tillbaka på campus sen.

 

Första maj for jag och en kär vän till Gustavsvik och simmade länge. Tillbaks hemma hos mig igen gjorde vi oss i ordning för att gå till matstället och äta. Oj vad gott det var med mat. Sjöng lite och sen mellanlandning före hemvägspromenad (eller promenadseger?) sällskap igen.