Lady Lemiz

"En kille och en tjej står och pratar om en annan tjej. Killen berättar att med den här andra tjejen gick allting i en positiv slowmotion, som att det fanns en viss kemisk koppling, att tiden stannade när de var med varandra. Han tittar upp och där står den andra tjejen. Tjejen han pratar med bestämmer sig för att gå över till den andra tjejen och fråga henne om det killen just berättat. Hon säger: 'Stämmer det att ni setts till och från under hösten och upplevelsen har varit som sådan?' Den andra tjejen blir helt paff och undrar vem är den här tjejen egentligen, som bara kommer fram och frågar en sådan sak. Hon blånekar det hela för hennes pojkvän står alldeles bredvid. Tjejen säger: 'Jaha, så det är han som fantiserat ihop en verklighet nu igen'. Pojkvännen: 'Det kan hon väl visst ha varit, jag har inte varit med henne hela tiden', säger han om sin egen flickvän. Flickvännen tittar upp och ser den andra killen. Han står där borta alldeles ensam. Hans glädje som hon så många ggr tidigare sett och känt lyser inte längre igenom. Ville han verkligen det eller var det pga omständigheterna? Vem är den här tjejen och varför är hon så nyfiken över deras historia? Nyfiken, samtidigt som hon verkar på något vis ledsen och nedstämd. Flickvännen försöker att inte oroa sig, inte ta åt sig av den förändrade sinnesstämningen, men den förvirrade känslan finns fortfarande kvar. Hennes omtänksamhet är svår att ta miste på, men ibland blir den för mycket, går överstyr. Att alltid vara den som bryr sig, utan att få något tillbaka, tär på hennes krafter. Hon förstår inte varför hon helt enkelt inte bara kan släppa de sorgsnas känslor, måste hon alltid ta åt sig av alla sinnesförändringar och vända de mot sig själv, som att hon var orsaken till allt ont."