Lady Lemiz

Det finns hopp för mänskligheten trots allt.

Härom dagen när min cyckel var dum, var det faktiskt en välklädd tjej som stannade och frågade om hon kunde hjälpa till med något. Blev rätt förvånad må jag säga, men tackade ändå nej för jag visste inte helt hur hon skulle kunna hjälpa. Blev glad för stunden. Ni vet hur det är, när man har ont om tid ska allting trilskas.

 

Idag när jag var till butiken och handlade och packade ner allting och gick ut. Hann halvvägs genom parkeringen när en människa kom fram till mig och sa att kassörskan hade ropat efter mig att jag hade glömt varor. Går in igen och ser att det inte var mina. Tur det för mina kassar var överfulla. Höll på att svimma på vägen hem bärandes övertunga kassar i det tydligen övervarma vädret. Blää. Fast jag nog är glad.

 

Nu mat och sedan supersnabb "jag-får håll"-dusch.