krummelurdjur
"Flickvännen går ensam längs vägen och funderar. Funderar på vad pojkvännen hennes sa igår. Var tankarna hans om henne verkligen så låga? Var det verkligen så tydligt? Känslan som ofta brukade hänga sig kvar gjorde sig påmind. Varför kunde hon inte bara släppa det? Tänka på något annat, eller bara helt sluta tänka på det. Överanalysering var hennes fall. Hon hade svårt att släppa det som hänt. Hon tittar upp från sina tankar. Där står han, killen som hon så ofta tänkt sig i slowmotion. Vad var det med honom som hade sådan lockande dragningskraft? När hade det börjat och varför hade hon låtit det fortsätta, låtit honom ha den påverkan. Till det yttre var det inget speciellt med honom, tänkte hon i ett försök att återgå till sitt filosoferande, ett försök att inte fångas av hans blick. Försent. Hans djupa blick hade redan fångat henne långt innan hon ens noterat hans närvaro. Det var den som hade avbrutit hennes tankar från första början, hon visste bara inte om det. Det var något med honom som var så trollbindande, det både skrämde och fascinerade henne. Känslan gick inte att förneka, hur mycket de än ville försöka så fanns den ändå där. Hon visste att vad som än hände skulle han aldrig medge att den fanns där, men hon visste att han kände den också."
Kommentarer
Trackback
