Lady Lemiz

jekla skit skräp. varför ska det aldrig kunna fungera att skriva i ett annat skrivprogram och sen kopiera in det utan att det blir en massa konstiga formateringar för?

varför ska det alltid vara så för? så fort man får för sig att göra ngt annat några dagar än att sitta vid datorn hela dagarna så missar man de där viktiga sakerna. känner mig som en dålig vän som inte har ngn aning om vad som händer i vännerna där hemmas liv. hemska avstånd. stundtals. medan andra gånger det är underbart.

...denna oktobriga måndagsaftonskväll. Alltså, med andra ord, skrivet igår.

Alltid trevligt att höra ifrån dom där hemma på Åland, som kanske kommer hit till helgen. Wiee ^^,

Jeklar vad det här kan gå en i nerverna så fasen ibland. Finally hittade jag det jag sökte! Att det ska va så förbannat svårt och invecklat och modernt. Tacka vet jag stenåldern!

När jag först la mig i sängen, eller egentligen redan när jag kom in till sovrummet, kände jag bara en sån oerhört stark tråkighets känsla. Men nu känns det lite bättre. Dock blev inte min huvudplan med att komma in hit åtgärdad, men får ta igen det en annan dag.

Nu ska jag väl egentligen som vanligt börja avsluta, istället för att svammla vidare om någonting så flummigt att jag knappt själv vet vad jag talar om längre. Resterande planer för kvällen är väl fortfarande att åtgärda det ännu icke åtgärdade, och jag hörde talas om något som lät som isbjörnar och kanske lite film till det. Tidigare idag, typ alldeles just, såg vi på en film som hette trick or treat, vilket var en helt hygglig skräckfilm nog jo, och rätt passande om man tänker på ankommande högtid, eller vad det heter. Men nog borde man väl ändå se allhelgonaafton som en högtid, inte sant?

 

Nu vare dags att börja avsluta på riktigt innan

det börjar göra ondare i hela kroppen

än vare redan gör.

intressant var vad det blev och kunde kallas, men blev nog rätt kallt och kladdigt ;) haha.
I fredags var första gången jag åt pizza i min overall. Det var en vegetarisk pizza med stark sås på, riktigt gott, men snålt med salladen. Dessvärre fick jag så där illa i magen igen, hmm, kanske man inte tål sånt stuff? Blev också första gången bryggan och första gången kåren. Dock var båda ställena rätt döda.
Kände mig snygg i min overall ändå, riktigt snygg faktiskt. Det var väl det som var bra med kvällen.

Igår, lördag, var första gången kräftskiva för min del. Var riktigt kul att skala kräftor, men tog typ hundra år för mig att skala klart den där smörgåsen. -haha- Men god blev den. Bra det iaf. God vällagad mat i gott sällskap, kan en lördags kväll bli så mkt bättre? Nä just det, trodde väl inte det heller. Halv fyra sen kom vi hem och det började väl bli dags för sängen.
Tack alla som medverkat till att göra det till en riktigt äkta åländsk fest!

Det enda som var lite synd med gårdagens festiviteter var väl då att vid dagens städning blev alla resterna tvungna att kastas för de hade tagit smak av kräftorna, vilket kändes mkt dåligt och slösaktigt, "man kastar inte mat". Men sånt händer väl ändå verkar det som, tyvärr. Annars är det idag, söndag, och den har väl inte riktigt kommit igång så långt ännu. Har typ just kommit upp, och ska väl börja gå till tvättstugan nu snart som min mobil tyckte lite så där argt just. Senare blir det väl film och lite sånt därnt allmänt annat pyssel en vacker söndags dag i oktober.

Slutar aldrig förundras. Kan inte förstå mig på människor. Vad är det för poäng med att, om man i grupp går på stadens trottoarer, splittras och börjar gå på olika sidor när det kommer en, endast en, person i möte? Var ligger det naturliga i det? Jag trodde att människan var flockdjur och därav hängde i grupp för att kunna skydda varandras ryggar, men genom att dela på sig förlorar man det skyddet. Det är inte bara alla andra, utan även jag har jag märkt. Varför gör vi så för? Är det inte mer vettigt att gå var och en på sin sida? Jag menar om jag går två och så möter jag en grupp om fem personer gåendes på trottaren, då får de för sig att de ska gå runt istället för att minska gruppytan och gå på en sida och vi på andra sidan. Helt hopplöst egentligen ju.

Kanske att det bara är jag som har tänkt på det, och hakat upp mig på det, trots att det mycket väl kan vara möjligt att så är fallet så är det ändå ganska knas. Många ggr handlar vi människor så irrationellt att det inte är sant. Varför kan vi inte bara följa våra instinkter och vara oss själv trogen? Har sagt det förut, och säger det igen, för det tål att upprepas. Det är otroligt viktigt att lyssna på sig själv, och tycka det man tycker. Många ggr händer det, trots att man vet om det, att man rättar sig efter andra, bara för att inte vara till besvär. Anledningen till varför man gör så kan vara mycket svår tydd, men oftast ligger det rotat i någonting djupt inom en. Så tror jag det är i alla fall, eller så är det de där känslorna som ställer till det igen. Dom brukar vara bra på det och spökar friskt mellanvarven.

Även fast de spökar runt emellanvarven så vet man ändå vad som är rätt för en själv till slut. Om man bara tar sig tid till sig själv kan man komma på storheter, och gå från klarhet till klarhet. Det är ofta det snurrar förbjudna tankar omkring däruppe, men så länge de stannar där och inte går över till handling så är väl allt väl?