naturens förändringar

Allt kändes så sorgligt vintrigt när jag gick och returnerade bastunyckeln idag. Bara en liten viskande vind fick allt att falla. Det låg som i drivor överallt. Massor av massor av gula löv som fallit av och landat så mjukt med sina vänner på marken. Det blåste knappt alls, var mest dimmigt, och trots det singlade löven som flingor ner mot marken. Fast vädret var fint och uppfriskande ändå, trots den sorgliga stämningen som infann sig vid blotta utomhusvistelsen.

Gårdagens bastupingis var kul, om än lite tröttsam, mest pga träningen antagligen. Jobbigt att den kändes så okoncentrerad bara, jag som brukar kunna vara bra på att räkna, det berodde antagligen på den stressfulla starten före träningen. Plus att jag var orolig för hemmet. Men visst allt det är mitt fel. Jag hade kunnat komma iväg efter nyckeln tidigare. Jag hade kunnat sätta igång bastun tidigare, istället för att göra allt det sju minuter innan träningen började. Jag hade kunnat planera min tid lite bättre. Jag hade kunnat fixa fram ett recept till maten som hade underlättat lagandet (rättstavningen gillar verkligen inte mina passiva former), inte för att den inte blev god ändå. Jag hade helt enkelt kunnat låta bli det oviktiga som jag gjorde igår.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0