snö och äktenskap

Lite lustigt att alla (nästan) skrev något om första snön i sina fb-uppdateringar igår. Snöhets och hysteri. De flesta var väldigt positiva till att snön äntligen hade kommit. Kom på att jag faller in i kategorin "snö-spammande-uppdateringar" med tanke på att det här är mitt andra inlägg om snön.

Härom dagen såg jag på programmet Kär&Galen. Hemskaste vinjetten ever. Programmet i sig var lite kul. Men att gifta sig i tv, är det något man verkligen vill? Visst det blir inga extra utgifter för klänning ring kyrka inbjudningskort. Men ändå. Då blir det som ett "kändisbröllop", typ. Vad skulle jag ha för nytta av att alla visste att jag hade gift mig? Känns inte lika speciellt och egen planerat. Klänningen är en man lånar därifrån, ringen får man inte heller välja, samt att musiken är inte heller något man själv valt. Blir inte riktigt som ens egna bröllop på det här viset känner jag. Fast kanske bara jag som är lite gammalmodig?

Om man gifter sig känns det som att man nog skulle vilja planera lite själv. Är inte det halva nöjet med giftermålet? Det ska vara den här bröllopsstressen man hört talas om och även paniken när man inser att dagen närmar sig. Allt klänningsprovande och tårtsmakande. Fast antagligen fungerar det kanske inte så på riktigt, utan bara på tv och i film. Men vad vet jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0