lördagen den tionde december
. . . för att sen väckas klockan halv tie av att klockan ringer. Börjar bli dags att gå upp igen. Lyckas masa mig upp och trycka i mig några smörgåsar. Beger mig glad i hågen mot sminksamlingen. Väl där har de inte riktigt hunnit börja ännu så kände mig inte så sen trots halvtimmen.
Runt tolv beger vi oss upp mot Musikskolan för lunchen och den annalkande sminkningen av de riktiga skådisarna inför deras genomdrag som skulle börja runt två. Efter bortdukandet av allt lunchigt börjar skådisarna trilla in en efter en och rätt vad det är så står alla där. Snacka om prestationsångest. Blir satt och sminka en skådis som skulle ha några bekymmersrynkor. Knepigt då jag aldrig gjort det förut. Men hudtonen samt linjerna lyckas jag fixa i rätt färg så blir nöjd med färgvalet. En av oss sminkare som visar att använd den här istället så är det mycket enklare och går snabbare, och dessutom blev det mycket jämnare mjukare resultat. Svampmetoden ftw! Stress stress stress och sen började till slut genomgången. Sminkningarna funkade ganska bra, några som såg jättestarka ut på nära håll syntes nästan inte alls i ljuset i den "felaktiga" lokalen. Måste tänka femton lager tjockare för att det ens ska ha en chans att fungera när det verkligen gäller sen.
Ännu lite mer stress senare hade jag lyckats duscha packa hämta nyckel och påbörjat min förflyttning till festlokalen. Väl där börjar jag stöka med borden och stolarna. Sen kommer några och anser att det vore bättre så här och blablablaa. Till slut kompromissar vi fram till min bordversion och deras scenplacering. Riktigt lyckat kompromissat. Morgonens halvtimmesförsening hängde efter i hälarna och påverkade i stort det mesta. Till slut smälter den samman med resten och det börjar kännas som man kommer någonstans. Gästerna börjar trilla in allt eftersom och matens tår och puttrar på spisen. En julig doft sprider sig i lokalen av saffransfisksoppan som står som förrätt. Huvudrätten är pressad potatis, köttfärsbiffar i pepparkaksformer (hjärtan gummor gubbar och grisar) och allt avslutas med en mjuk pepparkaka i muffinsformar med frosting och strösselgranar.
Kvällen bjöd på många varierade spex och det var roligt att se variationerna. Efter porslins- och bords bortdukningen så vare dags för dansarnas uppvisning. På baksidan av lokalen mitt i snöaktigheten står ett gäng zombieklädda luciadansare. Dom kör sin show till låten känd från Nightmare Before Christmas "This is Halloween". Grymt bra dansuppvisning! Alla ropade omstart men kan förstå att de inte ville kräla och rulla och skutta omkring i snön längre än vad de behövde. Blev dock en omstart inomhus långt senare. Missade dock början, twice! Haha. Men kommer troligtvis upp på youtube senare. Det bjöds även på varierad musik med varierad dans till och från under hela kvällen. Dessutom hade alla väl varierade kläder. Det var roligt att se.
Klockan sex am gick vi sista från lokalen och vidare till en efterefterfest. Där typ hälften av deltagarna somnade, två gick hem och vi som blev kvar såg på himym och filmen Arthur. Den efterefterfesten samt lite upp- och omflyttnings packning senare var jag hemma runt halv tolv på söndagen. Märkligast var kanske att jag fortfarande kände mig hyggligt pigg.
Runt tolv beger vi oss upp mot Musikskolan för lunchen och den annalkande sminkningen av de riktiga skådisarna inför deras genomdrag som skulle börja runt två. Efter bortdukandet av allt lunchigt börjar skådisarna trilla in en efter en och rätt vad det är så står alla där. Snacka om prestationsångest. Blir satt och sminka en skådis som skulle ha några bekymmersrynkor. Knepigt då jag aldrig gjort det förut. Men hudtonen samt linjerna lyckas jag fixa i rätt färg så blir nöjd med färgvalet. En av oss sminkare som visar att använd den här istället så är det mycket enklare och går snabbare, och dessutom blev det mycket jämnare mjukare resultat. Svampmetoden ftw! Stress stress stress och sen började till slut genomgången. Sminkningarna funkade ganska bra, några som såg jättestarka ut på nära håll syntes nästan inte alls i ljuset i den "felaktiga" lokalen. Måste tänka femton lager tjockare för att det ens ska ha en chans att fungera när det verkligen gäller sen.
Ännu lite mer stress senare hade jag lyckats duscha packa hämta nyckel och påbörjat min förflyttning till festlokalen. Väl där börjar jag stöka med borden och stolarna. Sen kommer några och anser att det vore bättre så här och blablablaa. Till slut kompromissar vi fram till min bordversion och deras scenplacering. Riktigt lyckat kompromissat. Morgonens halvtimmesförsening hängde efter i hälarna och påverkade i stort det mesta. Till slut smälter den samman med resten och det börjar kännas som man kommer någonstans. Gästerna börjar trilla in allt eftersom och matens tår och puttrar på spisen. En julig doft sprider sig i lokalen av saffransfisksoppan som står som förrätt. Huvudrätten är pressad potatis, köttfärsbiffar i pepparkaksformer (hjärtan gummor gubbar och grisar) och allt avslutas med en mjuk pepparkaka i muffinsformar med frosting och strösselgranar.
Kvällen bjöd på många varierade spex och det var roligt att se variationerna. Efter porslins- och bords bortdukningen så vare dags för dansarnas uppvisning. På baksidan av lokalen mitt i snöaktigheten står ett gäng zombieklädda luciadansare. Dom kör sin show till låten känd från Nightmare Before Christmas "This is Halloween". Grymt bra dansuppvisning! Alla ropade omstart men kan förstå att de inte ville kräla och rulla och skutta omkring i snön längre än vad de behövde. Blev dock en omstart inomhus långt senare. Missade dock början, twice! Haha. Men kommer troligtvis upp på youtube senare. Det bjöds även på varierad musik med varierad dans till och från under hela kvällen. Dessutom hade alla väl varierade kläder. Det var roligt att se.
Klockan sex am gick vi sista från lokalen och vidare till en efterefterfest. Där typ hälften av deltagarna somnade, två gick hem och vi som blev kvar såg på himym och filmen Arthur. Den efterefterfesten samt lite upp- och omflyttnings packning senare var jag hemma runt halv tolv på söndagen. Märkligast var kanske att jag fortfarande kände mig hyggligt pigg.
Kommentarer
Trackback
