...och gott blev det

Istället för regn så blev det vackert värmande solsken, med lite omväxlande vind. Efter grillandet blev vi dock rätt sega. En tredjedel av oss gick före grillandet startade, så då blev vi kvar å spela två mot två, som vi måsta avbryta för att grillen inte skulle bli förgäves. Korv med bröd, specialketchup och senap. God ketchup verkligen. Två mot två innebär rätt mkt springande så man blev bra törstig, tur att man hade vatten med sig. Sen blev det diverse sandlekar och konster. Urkul, verkligen!

Efter volleybollen sen blev det våldgästande besök. Bra att man inte bjuder in sig själv tycker jag. Pratade länge och mkt om Åland, och så klart då, då, skulle telefonen ringa varm, den som aldrig ringer annars. Först var det killkompisen som skällde ut mig, ngt som man anser vara killens uppgift. Därefter pratade vi lite vidare men hann inte så långt för då skulle tjejkompisen ringa i femtio minuter. Visst det är trevligt att det ringer, men varför alltid vid "opassande" tillfällen? Stackarn som inte ville följa med ut för han hade skoluppgift att göra och så uppehåller jag ändå honom i tre timmar av hans dyrbara tid. Efter femtio minuters samtalet ringde det fem ggr till, men orkade inte svara, då skulle jag ju aldrig komma därifrån. Som tur var hade den här pojken god disciplin och började med skolarbetet medan jag pratade i tfn i hundra år. Ni ska veta att det är inte bara jag som kan prata mkt, jag är faktiskt inte den enda.

Väl avslutat duschat och klädesombytt på väg till busshållsplatsen för att ta bussen in till stan ser jag hur den precis har hunnit fara. Stackaren fick inte slippa mig så länge. Lånade nämligen hans cykel, men den var nog lite läskig då växlarna var många och inte fungerade som jag tyckte dom skulle göra. Inte nog med det, väl inne i staden sen visar det sig att ställen som "sagt" att dom skulle vara öppna inte var det.

Ajaa, hursomdetnuvar, så fick jag alltid cykla för första gången i år. Det är också en stor frihetskänsla i det, att känna vinden i sitt hår och den friska luften, efter ett kraftigt spöregn, svepa förbi. Idag gick jag upp väckte honom för att kunna lämna tillbaka hans cykel, och kunde som vanligt inte vara tyst så det tog ju mer tid än vad det hade behövts. Frisk luft idag med. Väl, ytterligare ett, hemma sen kom jag på ngt som jag glömt säga åt honom som kanske var lite halv relevant. Sen var det ju kört igen. Varför kan jag inte bara sluta smsa folk när "tillfälle ges"? Man behöver faktiskt inte svara på allt, speciellt inte sånt som är givet att inte har ngt svar.

Typiskt mig att överspam smsa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0