Lady Lemiz

och tankar just innan john blund slog till. hmm. vet inte riktigt vad de vill säga. känner mig så misspepp på allt förutom jobbet som är riktigt roligt. kanske inte att jag saknar de som bor där, men nog blir jag nästan alltid glad när de ser så glatt på mig och pratar vänligt snällt och tydligt med mig, och framför allt; på ett språk som man förstår. fast visst, inte har jag ngt emot att lära mig andra språk eller prata på ett för mig främmande språk, det är inte det. det är bara det att man känner sig så utanför när alla omkring en pratar på sitt språk. visst, man snappar upp ett ord här och ett ord där, men vad hjälper det en med sammanhanget? däremot har jag kommit fram till att jag ändå förstår mer än vad jag trodde jag skulle göra.

I just wanna think that I don't think about none of them,
so I tell myself that I don't do, wondering if that
says more about me or about you?