verkligen
idag har jag gjort allt annat än det jag skulle göra. jag har diskat. jag har duschat. jag har ringt bovärden. jag har skippat lunchen. jag har lagat middag. jag har lagat sallad. vi har ätit maten och salladen + mkt annat ätbart också. jag har inte orkat med det jag skulle. jag har bäddat. jag har tagit tvätttid på torsdag 13-16. jag har planerat att skriva det här inlägget på engelska, men det blev, som allt annat, inte heller.
nu har jag huvudärk och är trött sur och grinig, alltså orkar jag ännu mindre göra det jag egentligen borde göra.
trots att jag har gjort allt annat än vad jag borde ha gjort känns det ändå skönt att ha diskat, ätit i rätt tid, och bokat tvätttid.
nu borde jag på riktigt gå och åtminstone försöka att avsluta dagen på ett vettigt sätt. det känns verkligen som det är dags att ta tag i sitt liv nu och börja kämpa uppåt. jag har inte gjort mig förtjänt av att ha det så här bra som jag, trots en massa klagomål och gnäll, verkligen har det.
dagens mest givande var att jag fick ett efterlängtat brev.
saknar dig på ett sånt obeskrivligt sätt. inte konstigt att jag beter mig som jag gör i din närhet när mina tankar skenar iväg så när jag ser dig. du är bra. du är god. du har ett sånt glatt och enkelt sätt som bara får mig att vilja så mkt. ta dagen som den kommer är ett underbart motto. tänk om man kanske skulle börja tänka och planera så? allt skulle på ngt vis se mkt ljusare ut, eller åtminstone enklare.
haha, nu var mitt nya fina uttryck där igen. "tänk om man skulle tänka".
det var det jag egentligen tänkte skriva i det här kvällsinlägget, men det blev ju aldrig. därför skriver jag till den här delen för att komma ihåg vad det är jag menar. det är därför för att reda upp ett och annat och slippa snylta på alla andra.
nu har jag huvudärk och är trött sur och grinig, alltså orkar jag ännu mindre göra det jag egentligen borde göra.
trots att jag har gjort allt annat än vad jag borde ha gjort känns det ändå skönt att ha diskat, ätit i rätt tid, och bokat tvätttid.
nu borde jag på riktigt gå och åtminstone försöka att avsluta dagen på ett vettigt sätt. det känns verkligen som det är dags att ta tag i sitt liv nu och börja kämpa uppåt. jag har inte gjort mig förtjänt av att ha det så här bra som jag, trots en massa klagomål och gnäll, verkligen har det.
dagens mest givande var att jag fick ett efterlängtat brev.
saknar dig på ett sånt obeskrivligt sätt. inte konstigt att jag beter mig som jag gör i din närhet när mina tankar skenar iväg så när jag ser dig. du är bra. du är god. du har ett sånt glatt och enkelt sätt som bara får mig att vilja så mkt. ta dagen som den kommer är ett underbart motto. tänk om man kanske skulle börja tänka och planera så? allt skulle på ngt vis se mkt ljusare ut, eller åtminstone enklare.
haha, nu var mitt nya fina uttryck där igen. "tänk om man skulle tänka".
det var det jag egentligen tänkte skriva i det här kvällsinlägget, men det blev ju aldrig. därför skriver jag till den här delen för att komma ihåg vad det är jag menar. det är därför för att reda upp ett och annat och slippa snylta på alla andra.
Kommentarer
Trackback
