Lady Lemiz

En del undrar hur det kan bli så långt när jag skriver och hur jag orkar skriva så mkt. Anledningen är väl den att jag inte vet hur det blir som det blir. När jag väl skriver är det som om allt forsar ut i mina fingertoppar och in på min sida här. Jag tror det kan bero på att jag har mkt att berätta, fast jag egentligen inte tycker att jag har det. Det kan också ha ngt med att det jag skriver oftast inte egentligen handlar om ngnt, och att svamla, flumma och prata för mkt är ngnt jag är bra på, vilket de som känner mig mkt väl vet om. Inte då prata för mkt som att prata bredvid mun, för jag är mkt bra på att hålla tyst om de saker som berättas för mig i förtroende. Är även, som jag har hört, en bra lyssnare. Förstår egentligen inte hur det hänger ihop att jag kan vara en bra lyssnare samtidigt som jag å andra sidan pratar så mkt. Jag är inte heller världens artigste person då jag ofta avbryter folk när de berättar saker för mig. Jag menar och tycker att det är lättare att fråga direkt när det dyker upp ngnt man vill fråga om, eftersom jag anser att om man försöker hålla rätt på en fråga genom hela berättelsen lyssnar man inte lika noga på vad personen i fråga säger.

Hade tänkt att skriva det här också, men kanske inte i det här seriösa inlägget. Då det är ngnt som kanske inte alla behöver veta. Inte för att jag tror att det är särskilt många som läser min blogg regelbundet, eller ens överhuvudtaget. Men nu när det indirekt är nedskrivet kommer jag ihåg vad det var iaf, och datumet.

Mitt inlägg som började så seriöst och fint, slutade som de alltid gör,
med en massa flum som ingen egentligen kommer att förstå.
Fast egentligen var det väl det som var meningen med det sista stycket.
Men hursomhelst.