i miss the old me
Vad hände med den en gång så glada och hälsosamma flickan som tränade åtminstone två ggr i veckan och "alltid" åt hälsomsamt? Visst är hon fortfarande glad, oftast i alla fall, men det, som allt annat, varierar och ibland dyker den där once in a while perioden upp, och då stämmer ingenting längre.
Maten är numera snabblagad, om inte snabbmat, utan sallad, och dessvärre oftare godis än frukt. Hon saknar sitt "tidigare liv". Den aktiva delen i henns liv har börjat fadea away.
Varför har denna nedveckling skett? Utveckling, borde det bli inveckling istället kanske? Hmm. Intressant med språk.
En gång i tiden hade hon antagligen, som alla andra, en passion som hon brann för, men numera vet hon inte riktigt vad hon vill med sitt liv. Stundtals springer tiden förbi så fort att hon inte hinner reagera på vad det är som egentligen händer, andra gånger står tiden still och hon förstår inte vad hon gjort för fel.
Hur kan två dagar så lika ändå vara så olika?
Hon förmår sig inte att förstå vad som egentligen händer, har inte en chans att hinna uppfatta allt det vackra. Hon är i sin egen värld, där nuet, as we know it, inte existerar. Hennes värld är bortanför alla gränser, bortom allt som har med verklighet att göra, och när hon befinner sig där är det inget som kan störa, och ingenting, absolut ingenting, annat än det som sker i hennes värld har någon som helst betydelse.
Så vaknar hon upp ur sin värld, och inser att allting är som det alltid varit.
Maten är numera snabblagad, om inte snabbmat, utan sallad, och dessvärre oftare godis än frukt. Hon saknar sitt "tidigare liv". Den aktiva delen i henns liv har börjat fadea away.
Varför har denna nedveckling skett? Utveckling, borde det bli inveckling istället kanske? Hmm. Intressant med språk.
En gång i tiden hade hon antagligen, som alla andra, en passion som hon brann för, men numera vet hon inte riktigt vad hon vill med sitt liv. Stundtals springer tiden förbi så fort att hon inte hinner reagera på vad det är som egentligen händer, andra gånger står tiden still och hon förstår inte vad hon gjort för fel.
Hur kan två dagar så lika ändå vara så olika?
Hon förmår sig inte att förstå vad som egentligen händer, har inte en chans att hinna uppfatta allt det vackra. Hon är i sin egen värld, där nuet, as we know it, inte existerar. Hennes värld är bortanför alla gränser, bortom allt som har med verklighet att göra, och när hon befinner sig där är det inget som kan störa, och ingenting, absolut ingenting, annat än det som sker i hennes värld har någon som helst betydelse.
Så vaknar hon upp ur sin värld, och inser att allting är som det alltid varit.
Kommentarer
Trackback
