dagen började

bra, men har varit lite seg. Nu har jag just klätt på mig annat än sovkläderna och jag gick upp halv elva. Jag menar hur seg kan man va egentligen. Härom dagen tänkte jag börja skriva ett inlägg. Öppnade ny sida och allt, men sen när jag satt där kände jag hur jag bara inte alls kände för å skriva. Det händer inte så mke så har inte så mke å berätta. Har funderat på flera olika saker som jag velat skriva, men de alla är så korta så det skulle bli ett så rörigt inlägg. Bland annat hade jag tänkt skriva för flera dagar sedan att en del är annorlundare än andra, och att en del ser ut som små djur som lufsar fram. Har ni tänkt på det? När man ser en del tycker man bara att de påminner om ngt djur. Oftast dömer man det så utifrån utseendet. Det är egentligen ganska svårt att inte vara utseendefixerad i vår utseendefixerade väld. En del människor som går på stan får man bara känslan av ett djur när man ser. Ens yttre speglar ens personlighet till en viss grad. Är det ngn som då går med lite dålig hållning och på ett vis ser ut som att den lufsar fram kan jag inte hjälpa att jag kommer å tänka på en björn, som texten från mors lilla olle "brumeli brum vem lufsar där?" (kan inte riktigt texten men ungefär så där går den väl?). Inte för att jag egentligen vet vad mors lilla olle hade med det här å göra, mer än att det är en mysig liten barnvisa.

En annan sak jag funderade lite på att skriva var att det är intressant hur liten världen är. Tydligen bestämde jag mig för att skriva ett sådant där rörigt inlägg iaf. Ni vet när man får en känsla av att det här har hänt förut men i en annan context. Hmm. Det där låter mer som förklaringen av en deja vu upplevelse. Funderar. Hur ska jag lyckas förklara hur det är jag menar egentligen? Det är lite som när man träffar en människa som ser jätte bekant ut men man kan inte placera var man sett människan tidigare. Fast det har egentligen inte heller någonting med det jag försökte förklara från början att göra. Hursomhelst så är det en annan sak som är lite små jobbig för när man inte kan placera en person så går man ju runt och grubblar på det megalänge tills det faller på plats och man inser var man har sett den här människan tidigare. Fast det jag försöker komma fram till egentligen är inte det minsta jobbigt, utan mer ett kul sammanträffande. Att det ska vara så svårt att komma på en åtminstone halvkass förklaring. Haha, fast egentligen är det ju precis det jag har lyckats dikta ihop - en halvkass förklaring till det där fenomenet som jag syftade på i början av stycket. Det händer iaf rätt ofta att jag känner ochh upplever situationer som tyder på att världen är egentligen en ganska liten plats.

En tredje sak som jag kommit fram till när jag försökt vara en sann bloggvän och försökt läsa runt lite på andras bloggar är hur vettiga, seriösa och välskrivna allas är. Sen ser jag på min egen och undrar finns det överhuvudtaget ngt seriöst på den? När jag jämför så känner jag mig lite som en tolvåring eller någe som bara skriver en massa onödigt för skrivandets skull. Medan andra ggr är jag riktigt nöjd med ett inlägg. Okey, det har ju typ hänt en gång. I nästföljande inlägg skrev jag sen ngt i stil med "jeklar vilket snyggt bra o kort inlägg det föregående var, blir nog svårt att försöka toppa det". Vilket får mig att fundera, kanske borde man försöka skriva korta inlägg ofta istället för längre mer sällan. Det kanske är en strategisk teknik som faktiskt fungerar och ger min blogg ett mer seriöst intryck. Händer många ggr att jag tänker att jag ska göra så men det blir ju aldrig.

Här kommer alltså ännu ett rörigt och ganska osammanhängane inlägg, som egentligen borde stå som inledande text, men det är ju mkt roligare att ha inledning i slutet. Får helt enkelt vänta och se hur det kommer gå med uppdateringsformen och frekvensen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0